Har funderat väldigt länge på att skriva ett inlägg men har känt att jag nog inte kunnat kontrollera vad jag skulle komma att skriva därför har jag väntat... Det här funnet gå drygt en halv vinter, det här varit jullov och allt vad det innebär med julafton, nyår och alla dagar där innan, mellan och efter... Dick har blivit 30 och vi har hittat de första gråa hårstråna :) Sen jag skrev senast har Engla växt, blivit mer envis, blivit klokare, duktigare på mycket och alldeles fantastisk för det mesta!! Hon har blivit stor - slutat sova middag på vardagarna och även på helgerna om behovet inte är stort... Vi hade börjat kämpa med att få bort blöjan men fick backa då hennes mage var katastrofal. Hon har nu börjat äta veteproteinfritt (i princip glutenfritt) och fortsatt med det mjölkfria. Magen reagerade positivt och vi tyckte vi var på rätt väg tills hon fick kräksjukan för tre veckor sedan, magen hamnade på 0 igen och har svårt att hämta sig... Dock har vi tagit nya tag i övningen med att bli blöjor så när hon är hemma får hon vara utan, det går bättre och bättre... Hoppas magen hämtar sig snart så vi ser förbättring igen...
Dick har ju som sagt blivit 30. Han överlevde dagen och överlevde sin fest. Han jobbar som vanligt och tar hand om mig och Engla det bästa han kan ;) han är fantastisk (för det mesta hehe ). Han har slutat med fotbollen vilket gör att vi har lite mer tid tillsammans vilket jag uppskattar. Jag hoppas han också gör det ;) Han har börjat styrketräna fast de senaste veckorna har han inte riktigt kommit iväg pga olika anledningar...
Vi har bytt bil, en större då vi tyckte den andra var trång. Då vi tänker oss syskon till Engla blir det ju inte mer plats i den vi hade... den nya är fin, skön att köra osv. Vi trivs förträffligt bra i vårt lilla radhus som vi inte hade bott så länge i sist jag skrev... längtar efter våren och sommaren och att kunna utnyttja trädgården, äta god grillad mat osv :)
Jag har sen sist jag skrev blivit sämre och sämre och i julas gick det på helt fel håll. Ett jullov jag trodde skulle hjälpa i att stressa ner och så vidare blev istället ett jullov där jag blev sämre, där stressen och inre pressen tog över... Jag har dock tagit tag i och faktiskt sökt hjälp för att hitta tillbaka till att må bättre. Jag har i drygt ett år trott att det är övergående, jag kan själv och det är inte så farligt men insåg då i julas att nej jag är inne i ett ekorrhjul och behöver hjälp att bryta... under året som gått här det yttrat sig i yrselattacker, trötthet och lite illamående för att nu mot slutet var illamående dagligen, inte kunnat äta, känslan av skakningar, yrsel och panikångest... Jag träffar en psykolog som jag först inte alls gillade men senaste besöket var rätt okej så han får någon chans till... Träffade en läkare en dag för ett par veckor sedan då jag hade panikångest och han önskar jag att jag aldrig hade träffat... han var arrogant och otrevliga så till mig att så länge jag inte såg ut som ett benrangel för att jag inte åt, jag har ju och ta av och så länge jag inte ville ta livet av mig kunde han inte hjälpa mig. Jag var välkommen tillbaka när jag funderade på att ta livet av mig... Något chockad, ledsen och handfallen lämnade jag honom och började undra om jag var rent knäpp på allvar?! Efter att ha pratat med nära och kära är jag dock rätt säker på att det just i det fallet inte var mig det var fel på... Det han gjorde rätt var dock att konstatera en magkatarr och rekommenderade dubbel dos omeprazol, vilken tack och lov gjort att jag kan äta igen... Ni som känner mig vet ju att äta normalt inte är mitt största problem ;)
Jag är på väg upp, tror jag, så känns det just idag i alla fall... En del dagar är bättre än andra. Vissa dagar är toppen men en del är katastrofala. Det kommer ta tid att byggaupp, att hitta det jag jag behöver vara för att ro runt dagarna på ett sätt så att alla dagar blir bra!!
Jag har en fantastisk familj/släkt och härliga vänner som också stöttar upp runt omkring så att jag ska komma uppåt! Som man kan sms:a eller ringa när man behöver prata av sig lite eller mycket! Jag har en hel del att lära mig på den här resan. Det som delvis gör att jag mår dåligt är uppbyggt under lång tid och det är svårt att förändra vissa saker som sitter djupt rotat långt in i benmärgen men det är värt att kämpa, att försöka. En dag ska jag hitta "lugnet", hitta tryggheten och tron på mig själv. Och tron eller kanske vetskapen om att jag är viktig, att jag kan göra bra saker med mera. Att inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker och att vara nöjd... Det är lätt att skriva och säga men svårare att omsätta till praktik...
Nu ligger fokus på att orka och att de positiva och bra dagarna ska bli fler än de dåliga!!
Några vet inte att jag inte mått så bra, en del har anat, en del vet inte alls och då ber jag om ursäkt att det är såhär ni får veta det men idag fann jag lust att skriva, gillar att skriva, skulle kunna skriva mycket mer men ska bespara er ;)
Ha en toppenvecka!! Imorgon är det knudedan som en kollega säger...det är då veckan vänder mot helg... hihi
God natt!!
