Jaha då sitter vi är och är äntligen fyra i familjen! Det vi längtat efter så länge, ja egentligen i många många år! Tänk att det till slut kunde bli som vi ville även om det inte varit helt komplikationsfritt!! <3
Engla tog ju oss 2 år och 8 månader (inklusive ett missfall) att få... Sen var Engla ca 1,5 år när vi började försöka med syskon men det gick ju inte heller riktigt som vi ville. Dock var det ju en ganska enkel åtgärd, en kur pergotime så blev Wille till som ju föddes nu 8 januari 2013...
Är dock inte så bitter över hur det har blivit för det har ju blivit toppen! Två fina friska sötungar <3
Det har ju säkert inte undgått någon att min graviditet var jobbig! Dock är allt mycket bättre nu! Har inte alls ont i magmunsbråcket och behöver inte ens medicinera (gick på trippel dos slutet av graviditeten) och fogarna känns mycket bättre. Mina höfter är inte helt bra men räknar med att det tar ett tag till! Kan ju gå utan kryckor och faktiskt ta längre promenader utan större smärta så det är skönt!! Försöker ta en promenad varje dag för att stärka kroppen! Dock klagar jag lite på vädret just nu, inte lätt att ta en promenad när det blåser och när vägar/trottoarer är hala... Men det blir ju bättre det med :)
Förlossningen var inte den trevligaste historien men avklarad och vi mår ju bra nu :) Nu är det över, nu blir det inte fler barn! Nu blickar vi bara framåt dag för dag :) Jag njuter till fullo över att gå hemma. Ja ni som känner mig vet ju att jag måste hitta på saker men det går bra! Jag tycker dock det är skönare att gå hemma nu, jag känner att jag kan ta det lugnare nu än jag kunde innan, känner att jag är nere i "varv" eller vad jag ska säga i jämförelse med vad jag har varit...
Förlossningsberättelse: (läs om du vill... En del har frågat...)
7/1
Bedömning 10.00 (blev 11.00 pga mycket att göra). Slutade med inskrivning och
igångsättning med cytotec. Första dos 15, andra 17, tredje 19 och då dubbelt så
mycket. Fått kraftigare värkar men inte öppnat mig... Väntar nu på om en dos
till ska tas (skulle tagits 21 men lite upptagna läkare, nu är klockan 22.30)
men troligen väljer de att inte köra på mer. Läkaren var här nyss och nej ingen
ny dos nu ska jag gå en tur sen vila/sova och låta kroppen jobba lite själv!
Sen nya ställningstagande imorgon!
Värkar med jämna mellanrum under natten onda men okej. Vattnet börjar gå ca
02.15. Tog en skön dusch! Glad spänd skrämd! Känner mig lite som en
förstagångsföderska och lär mig något nytt! Vattnet går inte en gång och sen är
det gjort det kommer o kommer o kommer återbildas och går... Inte så spännande!
Grooooose....
Efter detta började värkarna ta
i och jag satt en del på toa en del i duschen! Väckte Dick för jag ville ha
honom vaken och med mig! Började känna att värkarna var ohanterbara framåt
morgonen... Jag fick väldigt ont även i mitt magmunsbråck under värkarna. Jag
vet att jag sa till barnmorskorna att jag ville de skulle plocka ut honom med
snitt! De lyssnade (tack och lov) inte på det. Men de började inse att jag nog
behövde komma in på förlossningen så jag kunde få smärtstillande.
Jag höll mig på toa / i duschen
och vid vad jag tror var ca sjutiden på morgonen kom jag in på förlossningen
och bad om epidural som sedan sattes... Innan den sattes fick jag lustgas som
hjälpte mig lite. Under sättandet av epiduralen var jag ganska rädd men det
gick bra. Maken hjälpte mig med lustgasen och höll mig medan de satte
epiduralen dock gjorde han tabben och tittade på nålen och höll på att svimma
så barnmorskan tog över och han fick lägga sig på golvet med handduk på
huvudet. Samtidigt blev jag hög på lustgasen så jag skrattade och hånade honom
ganska rejält! Faktiskt ganska kul och det kommer jag minnas för evigt som en
rolig del i förlossningen (sorry Dick).
När epiduralen började verka
fick jag vilat en del vilket var skönt, kunde somna till lite. Fick även ätit
två rostemackor och druckit lite saft! Vi fyllde på bedövningen ett par gånger.
Till slut, 11.30 sattes värkstimulerande dropp då jag inte hade tillräckliga
värkar för att komma någonstans i förlossningsarbetet. Nu gick det fort. Det
tryckte på neråt som tusan och krystvärkarna startade 12.50 och jag fick trycka
på. Dock hörde vi barnmorskan be om mer personal och en kom in till oss. Dick
fick gå och sätta sig för att inte svimma, Englas förlossning var ganska jobbig
den med och slutade lite dramatiskt med sugklocka osv och när barnmorskan
började kalla på personal fick Dick tankar tillbaka på det, därav yrseln/svimningskänslor…
Efter en liten stund säger hon att hon tappat hjärtljuden på vår bebis och
behövde mer personal. Både jag och Dick fick panik och grät. Jag blev klippt
och hon drog ut Wille som inte skrek och då inte andades. De masserade honom
och jobbade med honom en liten stund vilket kändes som hur länge som helst! När
Wille började skrika kände vi oss väldigt lättade och tårarna bara rann!! Tack
och lov att lille älskade Wille skrek! Han kom ut 8 januari 2014, 13.04. 4335
gram tung och 53 cm lång. Huvudomfång 39.
Jag blev sydd vilket var
jobbigt men är glad att jag kunde bli sydd vaken och inte under sövning som med
Engla för nu kunde jag mysa under tiden!
Vi mös ett tag och hade det bra
sen fick jag hjälp in i duschen vilket var riktigt skönt! Sen fick vi lite att
äta innan vi fick komma in på BB.
Wille var stor så de förklarade att de skulle kolla hans blodsocker var tredje
timme innan matning. Han hade först två sämre prover innan han fick två bra
(två bra i rad skulle han ha för att de sen inte skulle kolla mer) De är rädda
att stora barn ska få blodsockerfall.
På läkarbesöket dagen efter upptäcktes blåsljud på hjärtat så de ville kolla
honom dagen efter med. Dagen efter var blåsljudet kvar dock mindre och knappt
hörbart men för säkerhets skull gjordes rutinkontrollerna: ekg, röntgen och man
kollade syresättningen i blodet. Det såg bra ut sa dem och inom två veckor
skulle vi få kallelse till ultraljud. (Det gjordes 16/1 och såg bra ut).
Det är en liten omställning att vara hemma hela familjen så mycket! Det är både mysigt och tufft! Engla går 15h på förskolan vilket både hon och vi är glada för! Hon älskar sin förskola och sina kompisar! På eftermiddagarna blir det lite pyssel, bus eller mys och de dagar hon är hemma brukar vi hitta på saker. På onsdagen åker vi till kasern (tyghuset) för lite bus som Rådstugan anordnar. Där kan hon busa och springa av sig! Och annars blir det lek med någon, pyssel, mys och bus här hemma. Dick är ju fortfarande hemma då han är "mellan jobb". Han är jätteduktig och kämpar och söker massor med jobb! Dock inte med något fantastiskt resultat. Hoppas att det snart reder sig! Vet att han mår bäst av att jobba. Inte många mår bra av arbetslöshet! Dock hoppas jag han tycker det är skönt att det är just nu när även vi är hemma ;) Eller det kanske är värre?! hehe
Engla är fantastisk med Wille! Hon kramar och pussar och vill hålla! Man får bromsa henne lite ibland :) Men skönt att hon inte är svartsjuk i alla fall *peppar peppar* :)
Idag har jag och Wille varit och hälsat på kollegorna på jobbet! Kul att se dem :)
Nu ska det lagas middag!
So long!!
