Utveckling

Engla min snutta gråter mest (om hon inte ligger i famnrn eller väldigt nära), andra dagen i rad... Igårkväll hjälpte inte ens famnen en stund... Dick gick och vaggade henne runt lägenheten. Just nu ligger hon kloss intill mig och då är det ganska lugnt, var ute och fixade frukost för en stund sen och hon blev superledsen... Antagligen ska hon göra ett språng i utvecklingen nu. Jag läser en underbar bok nu - "Att växa och upptäcka världen". Den är baserad på studie som gjorts under 25 år på barn och deras utveckling, den berättar om olika veckor i barnens liv och hur de fungerar då och om att barnens oförklarliga skrik handlar om att de ser världen med nya ögon och det är en stor förändring för dem, de håller på att ta ett språng i utvecklingen. För några veckor sen var hon ju likadan och då var hon säkerligen i samma situation. Boken säger att ALLA barn går igenom detta och när man pratar runt mandra föräldrar så stämmer det mycket väl. I boken gör de liknelsen med att tänk om du helt plötsligt hamnar på en helt annan planet där du INTE känner till NÅGONTING, vill du inte vara nära dina kära då?? Är det lätt att bara lägga sig och sova då? Ja förmodligen vill du vara där du är som tryggast och nej du lägger dig förmodligen inte bara ner och sover...

På grund av detta är detta helt och hållet en Engladag, hon ska få vara så nära mig hon vill, hur mycket hon vill. Vi började förmiddagen med lite massage och nu bara myser vi i soffan!
Ikväll blir det "pappa och Englakväl". Jag ska ju på Bio =)=) Det ska bli riktigt mysigt (jag tjatar jag vet haha men det ska bli mysigt).

Trevlig helg!!