Vågar jag ropa hej???

Ja om jag vågar ropa hej det lär jag snart märka MEN Engla har varit blöjfri dagtid hela vår härliga sportlovslediga vecka!! Duktiga tjejen!!!! Ett tag trodde jag inte denna dagen skulle komma på länge länge länge!!!!! Men hon har fixat denna veckan galant! *STOLT*
Imorgon är det åter dags för dagis och då ska vingarna provas på riktigt! Ska lämna henne utan blöja! (Har massa extrakläder med). Det som är svårast är ju när de ska vara ute och det är ju inte hela världen om hon har blöja om de ska gå iväg och så, det är ju inte så lätt med overall och allt men inne är det slut på blöjtiden! hihi!

Vi har haft en ganska härlig sportlovsvecka, dock en massa läkar/tandläkar, frissbesök inbokade men har hunnit mysa, träffa kompisar, busa, fika med väninnor mm mm. Toppen helt enkelt =) Nu är det söndagkväll och jag kan inte påstå att jag är redo att jobba imorgon! Känns som om jag precis landat och då ska växlarna på igen?!?! Hmmm men ja när jag väl är på jobb kommer det gå bra!

Mitt eget mående är annars på rätt håll känns det som, jag är inte nere på golvet och sopar längre, jag har tagit mig en bit upp... Jag har börjat så smått att känna igen stressmomenten och panikångestatacker när de kommer eller är på väg. Vissa lyckas jag häva och någon är bara att rida igenom men jag blir inte lika rädd längre och de är färre och färre, jag har fler dagar där jag mår bättre än där jag mår sämre... Jag har fortfarande mycket att jobba med och en del kommer jag att få jobba med livet ut har jag en känsla av. En del hjärnspöken har jag tagit tag i och försöker utradera, en del har kommit upp till ytan så att det just inte är spöken längre utan istället situaioner/saker jag handskas med... Det känns skönt för när de är spöken är de svåra att sätta fingret på...
Det finns fortfarande saker som skrämmer mig och stressar mig mer än andra men som sagt sakerna/situationerna är färre och jag är på rätt väg - framsteg =)

Dick - min älskade - finns vid min sida och jag är glad att han står ut med mig även när jag är som mest krävande, det har inte varit lätt för honom heller att ha mig på botten och jag tror att han är glad över att se att jag är på väg även om både han och jag har lite svårt att acceptera att det tar tid! Jag vill ju vara glada, positiva, måbra Alexandra HELA TIDEN!! =) Men även jag får ha dåliga dagar =)

Jag älskar dig för att du står ut =)

Nä om jag skulle resa på den där r---n och förbereda för morgondagen innan det är dax för tårarna att flöda till ett nytt avsnitt "Spårlöst" =)

Men först ett litet bildinlägg tror jag =)

Ha en toppenvecka!